VÄSTSAHARANÄTVERKET

Brev till Sveriges nya EU-kommissionär

2009-11-24T09:58:00.002+01:00

Sverige ska få en ny EU-kommissionär. Folkpartisten Cecilia Malmström ska ta över när Margot Wallström slutar.
Cecilia har engagerat sig starkt för Västsaharas rätt till självständighet. Det fick en rad organisationer att skriva ett brev till henne när hon blev nominerad till kommissionär.
Så här lyder brevet:

Bästa Cecilia Malmström,

Stort grattis till nomineringen som ny EU-kommissionär! Vi som skriver detta brev är alla organisationer som på olika vis arbetar med Västsahara. Det gläder oss att du, som visat stort engagemang och varit drivande i frågan, utsetts som kandidat till denna post.

Som du säkert känner till har MR-situationen i det ockuperade Västsahara drastiskt försämrats under hösten. Vi är djupt oroade över denna utveckling. Ett exempel på detta är gripandet av sju västsahariska MR-försvarare i
Casablanca den 8 oktober. En av de gripna - Brahim Dahane - skulle i måndags ha tagit emot Per Angerpriset ur kulturministerns hand men sitter istället fängslad i Rabé, Marocko, i väntan på en militär rättegång och med dödsstraff som möjlig dom.

EU har tydliga och bra riktlinjer för skydd av MR-försvarare. I dessa tydliggörs vikten av MR-försvararnas arbete och unionens ansvar för att verka för deras säkerhet. Detta arbete måste inkludera de västsahariska människorättsaktivisterna som är oerhört utsatta.

Vi hoppas och tror att du kommer att kunna använda din post i kommissionen till att klargöra att en förnyelse av EU:s fiskeavtal med Marocko skulle strida mot folkrätten i den del detta avtal skulle avse västsahariska vatten. Lissabonfördraget betonar på ett tydligare sätt än tidigare fördrag vikten av respekt för de mänskliga rättigheterna. Men i praktiken finns stora brister i EU:s agerande, som till exempel i fiskeriavtalet med Marocko liksom avseende bristande engagemang för och uppföljning av västsahariska MR-försvarares situation.

Vi önskar dig lycka till med ditt nya uppdrag och hoppas på en fortsatt god dialog angående Västsahara!

Med vänliga hälsningar,

Kristna Fredsrörelsen

Svenska Avdelningen av Internationella Juristkommissionen

Emmaus Stockholm

Olof Palmes Internationella Center

Föreningen Västsahara

Västsaharaaktionen

Nätverket för ett fritt Västsahara

Västsaharisk kämpe får Per Anger-priset

2009-11-16T11:40:00.002+01:00

I dag tilldelas den västsahariske människorättsaktivisten Brahim Dahane Per Anger-priset. Men han tar inte emot priset personligen eftersom han sitter fängslad.

Brahim Dahane lever i den ockuperade delen av Västsahara. Hans kamp mot Marockos ockupation har lett till att han under långa perioder har suttit fängslad och utsatts för tortyr.
För att han riskerat sitt liv i kampen för mänskliga rättigheter får han nu Per Anger-priset. Det delas ut varje år av Forum för levande historia till någon som gjort stora humanistiska insatser.
Priset delas ut på Älvsjömässan i Stockholm av kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth. Priset består av 150 000 kronor och en symbol i silver, som väger lika mycket som ett mänskligt hjärta. Men Brahim Dahane är inte i Sverige för att personligen ta emot priset eftersom han i dagsläget återigen har fängslats av den marockanska regimen.
Prisceremonin sker samtidigt som MR-dagarna, ett forum om mänskliga rättigheter, hålls på Älvsjömässan.

Agera för Västsaharas frihet Bildt!

2009-09-17T07:17:00.004+01:00

Den 5 augusti 2009 stoppade marockansk säkerhetspolis sex ungdomar från Västsahara från att resa till London för att delta på en fredskonferens organiserad av organisationen Talk Together. Ingen motivering gavs till varför de stoppades, att de blott var västsaharier var skäl nog för Marocko att vägra låta dem lämna landet för en fredskonferens. Detta är bara ett av många exempel på hur Marocko trakasserar västsaharier som kämpar för sina mänskliga rättigheter. När Sverige håller i EU:s ordförandeklubba i höst borde det vara självklart för regeringen att föra upp denna fråga på dagordningen, tyvärr syns inga tecken på det från Reinfeldt och Bildt.

Västsahara är sedan 1975 ockuperat av sitt nordliga grannland Marocko. Tusentals västsaharier har fördrivits ut i öknen där de lever under katastrofala villkor i flyktingläger. För den del av befolkningen som bor kvar i det ockuperade området är vardagen fylld av övergrepp. Godtyckliga tillfångataganden, ”försvinnanden” och tortyr är en del av vardagen för det västsahariska folket. Västsaharier ses som andra klassens medborgare och diskrimineras konstant av de marockanska myndigheterna. Listan skulle kunna göras längre, men det behövs inte. Övergreppen mot det västsahariska folket borde för länge sen passerat gränsen för vad omvärlden kan tolerera. Tyvärr har omvärlden åter valt att blunda för övergreppen.

Ockupationen av Västsahara pågår inte i ett vakuum. Marocko agerar inte helt på egen hand oavsett vad omvärlden gör. Tvärtom skulle inte Marockos förtryck av det västsahariska folket kunna fortgå om det inte var för det, direkta likaväl som indirekta, stöd omvärlden gett ockupationsmakten. Marockos nordliga granne EU har ett handelsavtal med Marocko som ger oss rätten att fiska i Västsaharas vatten. Ockupationsmakten har alltså gett oss förmånen att profiteras oss på det ockuperade folkets naturresurser, och vi har snällt tackat för vänskapsgesten. Profiten har så åter satts förre människovärdet. Samtidigt som vi ger vårt ekonomiska stöd till Marocko undviker EU att kritisera ockupationen och förtrycket. EU förvandlar på så sätt sig själv till olja i den marockanska förtryckarmaskinen. SSU:s kräver att vi istället förvandlar oss till gruset som sätter stopp för förtryckarmaskinens framfart.

Sverige har en historisk möjlighet att som ordförandeland i EU lyfta upp frågan om Västsaharas självständighet. Det borde vara en självklarhet att nyttja detta tillfälle för att kräva att fiskeriavtalet med Marocko rivs upp och att EU börjar kritisera ockupationen och förtrycket av det västsahariska folket. Visserligen skulle det vara förvånade om denna kursändring skedde under Bildts tid som utrikesminister, men vi blir gärna förvånade.

Johan Dahlberg
Styrelseledamot SSU Frihet

Mikael M Karlsson
SSU:s Västsaharanätverk

Hillevi Larsson om Västsahara i ETC

2009-09-02T14:37:00.005+01:00

Tidningen ETC har intervjuat riksdagsledamoten Hillevi Larsson, (S), om Västsaharafrågan.
http://www.etc.se/23170/-fn-aer-alldeles-foer-passivt-/

Läs om vår resa i Frihet!

2009-09-02T12:13:00.004+01:00

På frihet.se kan du nu läsa en artikel om vår resa till de västsahariska flyktinglägren i Algeriet, en intervju med Rachid Aguassim på Marockos ambassad i Stockholm, och en intervju med Mohamed Salem Chrif som berättar hur det är att vara västsaharier och leva under marockansk ockupation.

Fem dagar i Dahjla

2009-06-23T10:35:00.002+01:00

Sanden letar sig in overallt. I munnen, ogonen och oronen. Vi har varit i Dahjla i fem dagar nu, fem dagar i det sydligaste och varmaste flyktinglagret som ligger tva timmars bilfard bort fran de andra lagren. Vi bor hos en jattesnall familj och har haft fullt upp trots den obeskrivliga hettan.
Pa grund av att det inte finns mer an nagra fa datorer i hela lagret sa har vi inte kunnat blogga forran nu. Det finns inte heller nagon telefonlinje sa vi har inte kunnat ringa hem. Det finns inte heller elektricitet, bara batterier som laddas med solceller som familjerna anvander for det allra viktigaste.
Vi har anda haft ett spackat schema. I gar hade vi workshops om olika amnen som unga kvinnor, sport och kultur, halsa och miljo, medier och kommunikation och politisk paverkan. Vi utbytte erfarenheter med framst unga kvinnor fran Dahjla.
Innan dess har vi besokt borgmastaren, traffat krigsveteraner och ungdomsorganisationen UJSARIO.
Vi ar valdigt nojda med att vara har men langtar anda hem lite till lagret 27 Februari, som kanns som hemma eftersom vi tillbringade de tva forsta veckorna dar. Pa torsdag morgon ska vi atervanda dit. Vi hors nar vi ar framme. Sahara Libre!

Onsdag i Aussart

2009-06-14T12:37:00.002+01:00

Under dagens forsta timmar traffade vi vara familjer. Efter introduktion och manga leenden blev det ett par timmars somn. Efter uppvaknande och frukost begav vi oss till Aussart, ett lager ca 30 min ifran varat. I Aussart blev det rundvandrig i lagrets skola dar vi fick titta pa olika utstallningar som skolans barn skapat. I Assuart fick vi aven ta del av barngruppen Profets of Peace upptradande och sang.

Efter lunch och siesta begav vi oss till centeret for manskliga rattigheter dar vi under givande diskussion och presentation fick ta del av de grymma foretelser och det hemska fortryck som det Vastsahariska folket far genomlida i de occuperade delarna.

Antligen framme

2009-06-14T12:25:00.003+01:00

Efter en lang flygfard ar vi antligen framme i flyktinglagrena! Gardagen var kantad av besok pa vastsaharasambassad i Alger samt jakt efter Joels bagage. Val i Alger hann vi aven med inkop av sportstrojor till vara turneringar samt en valbehovlig vila i ambassaden. Dagen avslutades med bilfard till inrikesflygplatsen.

Vi som ska åka på volontärresa till Västsahara 2009

2009-05-03T20:19:00.005+01:00

Nu är vi här – det nya gänget som ska till Västsahara. Lubna, Joel, Niclas, Becky, Derya och ”Kungen”, projektledare Ahmed.

I tre veckor i juni ska vi till flyktinglägren utanför Tindouf i södra Algeriet och jobba som volontärer. Vi kommer också att besöka Algeriets huvudstad Alger i norr och åka in i den befriade delen av Västsahara.
Vill ni veta mer om oss? Lubna El-Shanti är minstingen som går i tvåan på samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet och bor i Hässelby, Stockholm. Derya Aktas är också nollåtta och tog studenten för ett år sen. Hon vill börja plugga journalistik till hösten och har skrivit och illustrerat en del för SSU Stockholms Läns tidning Magasin 08. Norrlänningen Becky Bergdahl har emigrerat till Stockholm och jobbar som andreredaktör på SSU:s medlemstidning Frihet. Joel Harde är den gôa gubben från Sveriges framsida som pluggar på Europaprogrammet på Göteborgs universitet. Niclas Nilsson är skåningen som studerar på programmet för internationell migration och etniska relationer på Malmö högskola. Dalmasen Ahmed Hassan läser förvaltningsrätt på Malmö högskola och har varit Sveriges ungdomsdelegat i FN. Han är veteranen i gänget och har redan varit i Västsahara en gång förut.

Otäcka vaccinationssprutor, korvstoppning med info om konflikten i Västsahara och gruppövningar har vi redan hunnit med. Nu är det nedräkning inför resan som gäller. Följ vårt äventyr här på bloggen.

Bloggvärlden för Västsahara

2009-04-06T14:41:00.004+01:00

Det är helt fantastiskt att Västsaharafrågan börjar klättra på dagordningen och inlägg i bloggvärlden kring Västsaharafrågan har ökat. Vi tänkte hjälpa till med att sprida de senaste inläggen som vi uppmärksammat.

Så här är ett blogginlägg från en av våra europaparlamentariker för socialdemokraterna Åsa Westlund där hon kräver Frihet åt Västsahara, Afrikas sista koloni. HBT-sossen har publicerat en debattartikel som kräver att regeringen agerar för mänskliga rättigheter och därmed för ett fritt Västsahara.

Ann Linde, som är socialdemokraternas internationella sekreterare (och Helsingborgare) är kolumnist i utrikesbloggen och publicerade nyligen ett inlägg där hon kräver att internationell rätt skall respekteras i Västsahara. Hon nämner bland annat att den svenska handelsministern är i Marocko med en företagsdelegation utan att ställa frågor om brotten mot mänskliga rättigheter och internationell rätt som begås av Marocko. Ann beskriver det bra när hon säger att:

"Inga besvärande frågor om Marockos ockupation av Västsahara kommer att ställas. Inga pinsamheter kommer att uppstå för att ministern tar upp hur västsaharierna som bor på av Marocko ockuperad västsaharisk mark behandlas, slängs i fängelse, berövas sina mänskliga rättigheter. Bara leenden och försäkringar om de goda förbindelserna, som inte tål att känsliga ämnen tas upp."

Västsaharas naturresurser exploateras olagligt och vår nuvarande regering reagerar inte alls. Det är makalöst. Skandalöst. Vi saknar ord. Den 15 april kommer Natasa Mirosavic (SSU:are) att hålla en föreläsning om Västsahara i stadsbiblioteket i Helsingborg (hörsalen kl.18.00). Från och med den 9 april och en vecka framåt kommer det dessutom att finnas en utställning om Västsahara på stadsbiblioteket. Ni är mer än välkomna dit om ni vill veta mer om Afrikas sista koloni.

Befria Västsahara!

2009-02-27T09:12:00.005+01:00

Idag är det 33 år sedan SADR (Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken ) utropades självständigt. Tyvärr måste man väl konstatera att mycket lite framsteg har gjorts under den tiden. Många av de ungdomar som idag lever i flyktinglägret har aldrig sett sitt hemland och lever under mycket svåra omständigheter. Maktlösheten har spridit sig och riskerat att cementeras om inga framsteg görs inom snar framtid. Men trots att vi inte direkt ser en lösning inom snar framtid (med det menar jag så klar de närmsta månaderna) så är detta ändå en dag att fira. Kampen för ett självständigt Västsahara fortsätter och den är fortfarande fredlig. Vi firar deras självständighetsdag men hopp om att en dag få fira den i ett självständigt Västsahara. Tills dess fortsätter vi kämpa för deras skull, Sahara Hurra! (vilket betyder just befria Västsahara).

FNSU uttalar sig för Västsahara

2009-02-26T08:56:00.002+01:00

FNSU är en samarbetsorganisation för de socialdemokratiska ungdomsförbunden i Norden (SSU är alltså med där) samt baltstaterna. De antog det här uttalandet den 13 februari i år. Enjoy!

Statement

End the occupation of Western Sahara

Western Sahara, Africa’s last colony, is located south of Morocco. It has been on the UN decolonization list since 1966, when it was a Spanish colony. Since 1975 Morocco has been an illegal occupying power in Western Sahara, in violation of over 100 UN resolutions, which call for the Saharawi's people’s right to self-determination and independence.

A big part of the Saharawi population has been living as refugees in the Algerian desert for over thirty years. Since 1991, when the cease-fire between Morocco and Polisario was signed, the Saharawi struggle for self-determination has been a peaceful one. A referendum, where the Sahrawis would decide on the future status of their country, was scheduled to take place in 1992 but has not yet been held due to the Moroccan intransigence. Despite the Sahrawi question being on the international agenda for over forty years little progress has been shown towards the realization of the Saharawi people’s inalienable right to self-determination and independence.

The situation for the Sahrawis still living in the occupied territories or in Morocco is terrifying. Their human rights are being violated on a daily basis; they are being discriminated against at work or in school, arbitrarily imprisoned, tortured and killed. Over 500 Sahrawis have until this day “disappeared” and are still missing. To deny that Western Sahara belongs to Morocco is considered an attack on the kingdom’s “territorial integrity”. Peaceful Saharawi demonstrations for independence are therefore violently attacked by Moroccan authorities. In a recent report called “Human Rights in Western Sahara and in the Tindouf Refugee Camps “ Human Rights Watch recommends that MINURSO (UN Mission for the Referendum in Western Sahara) in its mandate get included human rights monitoring and reporting in the occupied territories of Western Sahara.

Not only is Morocco oppressing the Sahrawi people it is also stealing their natural resources despite UN resolutions against prospecting and export of natural resources in occupied areas. The European Union is currently contributing to the plundering of natural resources by having a fishery agreement with Morocco where the occupied territories of Western Sahara is not excluded.

The European Union will provide Morocco with an “advanced status” which will further improve the economic situation for Morocco and integrate it even more with the EU. This decision has been made despite the fact that Morocco is occupying Western Sahara and systematically violating human rights. The territory of Western Sahara must be excluded from all agreements between the European Union and Morocco.

On the basis of the facts presented above FNSU requests:

- that all Governments recognize the Saharawi peoples right to self-determination and in the long term SADR (Saharawi Arab Democratic Republic) as a independent state in accordance with international law.

- that the mandate of MINURSO (UN Mission for the Referendum in Western Sahara) will include human rights monitoring and reporting in the occupied territories of Western Sahara.

- that the present fishery agreement between the EU and Morocco, be suspended and renegotiated in order to exclude the waters off Western Sahara.

- that the EU excludes Western Sahara from the current EU-Moroccan advanced status arrangement and that the EU puts pressure on Morocco to guarantee human rights in general and the human rights in Western Sahara in particular.

- that the Nordic and Baltic governments put pressure on national and international corporations not to invest in the occupied territories of Western Sahara.

[*Sahara Update editor's note: FNSU (Forbundet Nordens Socialdemokratiske Ungdom/Nordic Young Social Democrats) is the Nordic and Baltic coalition of Social Democratic youth organizations. Its member organizations are from Finland, Sweden, Denmark, Norway, Estonia, Latvia, Iceland, Greenland and the Faroe Islands. See http://www.fnsu.org/ for more information]

Kampen fortsätter!

2009-02-05T13:10:00.001+01:00

Dagens slag utkämpades på debattsidan i Borås Tidning! Läs här.

Det här är bara början!

Borås visar sin solidaritet

2009-01-31T13:56:00.006+01:00

"Härligt att se att ni gör något. Västsahara måste upp på dagordningen!"
Förbipasserande Boråsare.

Idag samlades ett 30-tal personer på Stora Torget i Borås för att visa sin solidaritet med Västsahara. Hundratals flygblad delades ut och flera Boråsare stannade till och undrade vad som föregick. Väldigt många uttryckte sitt stöd för Västsaharas sak. En av talarna under manifestationen var Lena Thunberg som är chefredaktör på tidningen Västsahara;

- För en demonstration likt denna hade vi kunnat bli fängslade i Västsahara. Det marockanska militären utsätter västsaharierna för ett ofattbart övergrepp. Vi måste sätta stopp för detta nu! Sa hon och fick applåder av åhörarna.

Sveriges Radio rapporterar om manifestationen här. BT här.
Läs pressmeddelandet här.

Frihet eller död.

2009-01-26T06:17:00.001+01:00

Frihet eller död. Jag läser orden på ryska ”svoboda ili smert”, i Åsne Seierstads bok ”Ängeln i Groznyj” som handlar om Tjetjenien men för mig kommer orden alltid vara länkade till Västsaharakonflikten.

Första dagen i de västsahariska flyktinglägren 2007, satt vi och pratade med en kille som precis kommit hem från sin militära tjänstgöring. Han pratade om befrielsekampen, om självständighetsdrömmen. Han pratade om frihet och han pratade om död. Om risken av att han var tvungen att offra sitt liv för sitt folks frihet.

Frasen har återkommit, gång på gång. I olika samband men med samma resonemang. Man hade offrat sitt liv för sitt folks frihet, för utan frihet vad innebär det att ha ett liv? Inget. I vissa mindre framtidsoptimistiska stunder hörde jag människor säga att döden förmodligen var den enda friheten de skulle få möta. Frasen har satt sig i mitt huvud. Jag läser dem i formen av ryska ord men känner dem med västsaharisk synvinkel.

Framför mig ser jag en katastrof. Hur den västsahariska fredliga kampen tvingas övergå till en ren militant kamp i ett rent desperat försök för att uppmärksamma den marockanska ockupationen av Västsahara. Hur västsaharierna tvingats ut i krig för att vi vänt dem ryggen åt och rationaliserat bort deras kamp för självständighet. Deras rätt till frihet. Ett krig hade utan tvekan lett till ett fruktansvärt nederlag för Västsaharierna på många punkter; förutom på en punkt. Det hade satt deras kamp på kartan. Hur undviker man krigsföring, självmordsbombare och raketbeskjutningar när omvärlden känner till de konflikter som använder sig av sådana metoder men inte västsahariernas kamp?

Orden frihet eller död väcker ilska, sorg och rädsla hos mig. De två ord, som återkommer i alla frihetsrörelser. De går inte att förneka men det går att förhindra. Det behöver inte vara frihet eller död. Det hade bara kunnat vara frihet. Utan död. Utan ilska. Utan sorg. Utan rädsla. Bara frihet.

Västsaharaeldsjälar över hela världen arbetar mot klockan, mot den växande frustrationen och mot den växande misstron på omvärlden. Vi behöver en förändring snart men framför allt får vi inte ge upp hoppet om att frihet kan komma utan död, även när västsaharierna verkar ge upp hoppet.

Jag fick frågan ett tag sedan varför jag arbetar med den västsahariska frågan. Detta är en del av mitt svar, men det fullständiga svaret är ett komplext svar på en lätt fråga. Jag lovar dock att spendera mitt liv med att arbeta för deras sak, fram till deras frihet (och efter) eller min död.

Hela Borås reser sig!

2009-01-07T11:14:00.004+01:00

"Är det någonstans revolutionen kommer börja så är det i Borås" Nyhetsuppläsare på Sveriges Radio.

Den 31 januari samlas hela Borås på Stora Torget för att visa sin solidaritet med Västsahara. Då anordnar nämligen SSU Borås och Vänsterpartiet i Borås en manifestation för ett fritt Västsahara. Samling klockan 12.00. Tal av Mikael M Karlsson från SSU, Anna Gustavsson från Vänsterpartiet och Lena Thunberg som är chefredaktör för tidningen Västsahara. Utöver det blir det flygbladsutdelning och underhållning för hela slanten!

Alla folks frihet - Hela världens fred!

Arbetet fortsätter

2008-11-14T15:43:00.004+01:00

I tisdags gästade jag den lokala partiexpeditionen för en timmes presentation och diskussion om Västsaharakonflikten. Det var en uppslutning på ungefär 10-15 personer som intresserat lyssnade på vad jag hade och säga och ställde många frågor.
Det som slog mig var att väldigt många av dem var över 50 år, men ändå inte hört talas om konflikten som utspelat sig under en stor del av deras liv. En tragisk sanning om medias makt i världen. Måste människor döda varandra för att kunna synas i media?
Självklart bör svaret vara nej, men det är inte riktigt så i det kapitalistiska systemet som råder.

Andra nyheter är att jag igår intervjuades av en PT-journalist om mitt internationella engagemang och specifikt min resa till Västsahara. Så håll utkik på www.pitea-tidningen.se för artikeln nästa vecka eller veckan därpå.

Mvh. Oscar Pettersson, SSU Piteå

P.S. Imorgon beger jag mig ut på ytterligare socialdemokratiska äventyr, denna gång i Filippinerna i samarbete med Akbayan People's Party. Förbättrar vi världen så förbättrar vi även för oss själva, kom ihåg det!

"Vi behöver en omväld som reagerar mot ockupationen"

2008-10-20T09:39:00.003+01:00

SSU:are från hela landet vallfärdades idag till Stockholm för att demonstrera för ett fritt Västsahara. En av deltagarna var Natasa Mirosavic som kommenterar med följande:

- Jag är orolig för det västsahariska folket. I somras besökte jag Västsahariska flyktingläger under flera veckors tid. Jag såg under vilka förhållanden människor tvingas leva på grund av Marockos ockupation. Desperationen ökar. Vi behöver en omvärld som reagerar mot ockupationen och som stöttar folket, annars riskerar vi krig i regionen.

Talade gjorde SSU:s förbundssekretare Mattias Väpse, Lena Thunberg chefredaktör för tidningen Västsahara och Västsaharas ambassadör i Sverige Brahim Mukhtari. Mer om demonstrationen kan du läsa här.

Min fritid i Sverige, 15 års fängelse för Västsaharier

2008-10-15T21:29:00.002+01:00

Som nyinflyttad i en större stad längst Sveriges västkust händer det med jämna mellanrum att jag deltar i olika demonstrationer i området. Främst givetvis för att det är ett sätt att ta ställning och åtminstone försöka göra skillnad. I bakgrunden finns även mer dolda syften. Vänkretsen här är avsevärt mindre än hemmavid och politiska sammankomster brukar locka människor jag har lätt för att kommunicera med. Dessutom är dessa möten bra källor för att läsa av politiska strömningar bland politiskt aktiva utan att behöva betala en endast krona för någon dyr facktidning eller dyl. Demonstrationer är kort sagt den ultimata aktiviteten för att en nyinflyttad.

Denna sysselsättning är dock inte lika harmonisk överallt. Idag kom jag över detta korta nyhetsreferat. Åtta Västsaharier i södra Marocko har dömts till 1-15 års fängelse för att ha deltagit i fredsliga demonstrationer. Som om inte det räckte uppges de ha blivit torterade. Vad som är ett simpelt fritidsintresse för mig ger 15 års fängelse och tortyr för Västsaharier i Marocko. En demostation kan här få en framsida i lokalpressen, 15 års fängelse och tortyr når inte ens fram till Svenska medier.

Snälla hjälp mig! Jag förstår inte. Hur kan en hel värld vara tyst och låta övergreppen fortgå?

Jag ber dig, hjälp mig. Jag förstår verkligen inte.

Krönika i SSU distriktstidningen Rödluvan

2008-09-16T19:07:00.003+01:00

Här kommer en krönika som ska publiceras i SSU Södra Älvsborgs distriktstidning Rödluvan. Men eftersom alla inte bor inom den sfären eller har turen att få läsa Rödluvan publicerar vi nu krönikan här.

Jag behöver din hjälp. Just precis, du där. Du som är tillräckligt engagerad i SSU för att läsa det här nödropet. Jag är i d e s p e r a t behov av din hjälp. Hjälp mig befria ett land. Vilket land undrar du? Västsahara. Och ja, det är ett land. Om du läser detta och undrar va f** Västsahara är för något, kan jag snabbt trösta dig med att du inte är ensam. Jag får vanligtvis just den reaktionen när jag är ute och pratar med människor om Västsahara. Och sen kanske det känns lite bättre efter jag berättat för dig att det inte är ditt fel att du inte känner till Västsaharakonflikten. Det är medias fel, och i förlängningen samhällets.

I korthet är Västsahara är ett land som är ockuperat av Marocko sedan 1975. Innan den marockanska ockupationen var landet en spansk koloni. När Marocko invaderade Västsahara flydde runt en tredjedel av befolkningen in i den Algeriska öknen och de har bott där som flyktingar sedan dess. Polisario, västsahariernas befrielseorganisation, lyckades befria en del av Västsahara under gerillakriget som utkämpades i anslutning till ockupationen. Det befriade och det ockuperade delarna av landet delas idag av en mur, som är längre än den kinesiska muren. På den marockanska sidan av muren är marockanska soldater stationerade längst hela muren medan den algeriska sidan av murenär minbelagd. Det är alltså ingen konflikt som är ”över” trots att Västsaharakonflikten sedan år 1991 en ”fredlig” konflikt.

Denna ”fred” har stämplat konflikten som ointressant av media och av samhället. Det säljer inga lösnummer att prata om en fredlig konflikt trots att västsaharier dör kontinuerligt. Det gör bara inte det. Människor vill läsa om elände; och i synnerhet om kvantitativt elände. Officiellt spills inget blod men bara för att det är eldupphör betyder det inte att kriget har upphört. Människor torteras, mördas och försvinner hela tiden i det ockuperade området av Västsahara. Västsaharierna i flyktinglägren lider av näringsbrist och deras möjligheter till en meningsfull vardag är obefintlig. Situationen för västsaharierna, oavsett på vilken sida av muren de lever, är olidlig och den blir allt mer desperat. Hur länge står de ut under dessa villkor? Ungdomarna är frustrerade och med allt rätt. Inget händer. Omvärlden har glömt bort dem och deras lidande. De västsahariska ungdomarna vill se en förändring och vår tystnad håller sakta men säkert på att tvinga dem till att plocka upp vapnen igen.

Alla som känner mig vet att jag är blir inte förälskad lätt. Jag har svårt för den där ”upp-över-öronen” förälskelsen som Hollywood så fint marknadsför. Jag tror helt enkelt inte på det. Jag begrundar fakta, sannolikhet och går väldigt ofta på min magkänsla (sunt förnuft brukar det också kallas). I kriget mellan min hjärna och mitt hjärta, vinner nästan alltid min hjärna (ibland blir det vapenvila). Jag är på gott och ont i slutändan alltid något av en realist. Det finns undantag: ett år sedan blev jag förälskad (”upp-över-öronen” förälskad dessutom). Och den förälskelsen håller i än idag. Allt stämde; förnuft mötte äntligen känsla när jag mötte det västsahariska folket och deras kampvilja i ett flyktingläger i Saharaöknen i Algeriet. Det är med all säkerhet en livslång kärlek men förhoppningsvis blir den marockanska ockupationen inte lika lång och därför ber jag dig nu om hjälp. Inte för min skull med för det västsahariska folket som valt att lägga ner sina vapen i kampen för rätten till sin självständighet. För det västsahariska folket som lider av ockupation och som är i desperat behov av en snar förändring. De behöver din hjälp. Sätt Västsahara på agendan igen genom att sprida information om konflikten. Prata med dina vänner, skriv insändare eller anordna en demonstration och hjälp till i kampen för att befria Afrikas sista koloni! Jag behöver din hjälp.

Hur skulle du må utan ett ben eller arm?

2008-09-07T14:25:00.004+01:00

Denna titel sätter jag på dagens inlägg för att uppmärksamma den situation vi finner längst muren. Världens längsta mur har också ett av världens största (eller i alla fall mest vidsträckta) minfält att dras med. I kriget använde båda sidorna sig av minor men sedan freden har Polisario både förstört sina egna minor och stött operationer att desarmera de som placerats ute i naturen. Marocko däremot har inte gjort något liknande och har t.o.m. försökt att sätta käppar i hjulet för de internationella organisationer som vill komma och desarmera minor i området.
Detta vittnar om den brutalitet man utövar från Marockos sida. För det är få eller inga militärer som skadas av minorna utan huvudsakligen civilbefolkningen. Det pågår inget krig med vapen utan endast ett väpnat förtryck från en sida.

I de befriade delarna av Västsahara jobbar en internationell organisation med huvudsakligen västsaharisk personal för att desarmera alla minor och kvarvarande bomber de kan. De kallas Landmine Action Western Sahara och vi fick träffa dem under vår resa till Tifariti. Ett stort problem som är unikt i Västsaharas fall är att ingen vet var minorna och bomberna numera finns; De rör nämligen på sig. Saharas sand blåser och transporterar enheterna ibland långt ifrån där de ursprungligen placerades.
Andra stora problem är utrustning som strejkar och fordon som fastnar i sanden. För allt detta krävs pengar som inte finns i en nog stor utsträckning.

För mer information om Landmine Action Western Sahara, besök LMA's hemsida. Det finns även en informationsfilm om deras arbete i Västsahara på youtube.

Sahara Libre!

// Oscar Pettersson, SSU Norrbotten

Inblick i verkligheten

2008-08-22T14:24:00.003+01:00

Här följer ett bildspel som summerar vår resa till Västsahara i år.
För oss som deltog kommer livet aldrig att bli sig likt igen.
Kanske hjälper den här även de som inte var där att förstå om än
bara en liten del av denna vidriga konflikt som förgriper sig på alla
fundamentala fri- och rättigheter som Västsaharas befolkning förtjänar.

Mvh. Oscar Pettersson, SSU Norrbotten

SSU vägrar acceptera tystnaden!

2008-08-15T21:32:00.002+01:00

När man söker på ämnesordet "Palestina" kommer det upp 103 träffar på Uddevalla bibliotek. Gör man samma sökning på "Västsahara" kommer det upp en träff. Exempelt är slående. Situationen i Palestina och Västsahara är snarlika. Ockuperade länder. Pengar som motiv bakom ockupationen. En mur som skär rätt genom landet. Ett övervåld av sjuk skala. Och så fortsötter det i oändligthet. Fallen är slående lika. Ändå bara en bok om Västsahara på Uddevalla bibliotek. Det speglar ganska bra omvärlden intresse för frågan idag.

SSU vägrar acceptera denna tystnad. Vi sätter upp oss emot förtrycket och ställer oss på de svagas sida. Läs mer om det här.

"Det betyder ingenting utan mitt folks frihet!"

2008-07-29T17:55:00.009+01:00

Stjärnhimlen i Sahara är förmodligen något av det vackraste en människa kan beskåda. Under denna satt jag efter en stekande varm dag i Juni 2008. Min vän från Piteå hade somnat, kvar vara bara jag och en västsaharier i min ålder. Lite travande försökte jag hålla samtalet vid liv. Hans bristande engelska och min totala oförmåga att förstå arabiska gjorde det hela lite svårt, men med sakta men säkert gick det ändå framåt. Han talade om sin familj på andra sidan muren. Om människorna han älskar, men inte sett på flera år. Om tortyr, försvinnanden och trakasserier som var vardag under ockupationen. Om allt som är fel, men också om tron på att en annan situation är möjlig.

Vi satt i de Västsahariska flyktinglägren i Algeriet som är cirka 200 000 människors hem sedan över 30 år tillbaka. När Spanien lämnade Västsahara 1975 tog Marocko över istället. I skräck för sitt grannland i norr flydde tusentals västsaharier till granländerna, främst Algeriet. Efter ett långt och blodigt krig gick parterna med på vapenvila 1991. Landet är idag delat i två delar. 2/3 som kontrolleras av Marocko och 1/3 som är befriat område, däremellan slingrar sig en 200 mil lång mur av minor och soldater. Situationen kan verka hopplös, men människorna i Västsahara har inte gett upp. Om de som har alla förutsättningar emot sig orkar fortsätta borde vi göra det också.

Mot Västsahariernas kamp för frihet står en kraft som är orsaken till det mesta elände på vår jord, ekonomiska vinstintressen. Med ett av världens rikaste fiskevatten och stora fosfat tillgångar är Västsahara av yttersta intresse för Marocko. Troligen finns även möjligheter till att utvinna olja ur området, vilket givetvis spär på det hela än mer.

Redan under Spaniens kolonialtid i området bildades en motståndsrörelse under namnet Front Polisario. Kring denna rörelse råder närmast total enighet bland folket. Här samlas anarkister, socialister, konservativa och kommunister, alla förenade av ett övergripande mål. Västsaharas befrielse.

Polisario har valt en ovanlig väg. Sedan 1991 har de lagt ner vapen och bedriver kampen på fredlig väg. Genom att försöka söka stöd bland omvärlden är förhoppningen att de ska få tyngd när de går till förhandlingsbordet med Marocko. Vi här i väst talar gärna om vikten av att inte använda våld och är snabba på att fördöma dem som gör det. När så ett land i kampen för frihet väljer att lägga ner vapen och gå till förhandlingsbordet borde vi stå vid deras sida som den ivrigaste hejarkalk. Tyvärr gjorde vi tvärtom, när vapen tystnade tystande också vårt engagemang. Dubbelmoralen är slående.

SSU kräver att Sverige erkänner Västsahara. På Socialdemokratiska kongressen 2009 är det upp till bevis. Internationella domstolen i Haag har sagt sitt, Västsahara måste bli en självständigstat. Afrikanska unionen lika så, precis som ett 80-tal andra stater. Inget land i Europa har dock våga gå så långt än. Sverige har en möjlighet att skriva historia genom att bli det första landet i Europa att erkänna Västsahara. Den möjligheten får vi inte missa!

Låt mig återvända till den där kvällen under stjärnhimlen i Saharaöknen. Innan vi skiljs åt säger han några ord som jag länge ska komma ihåg. ”Du kan ge mig alla pengar i hela världen, alla kvinnor som du kan finna och en lysande karriär med berömmelse över alla kontinenter. Det är ändå inte värt någonting utan mitt folks frihet”. Är det verkligen för mycket begärt?

Mikael M Karlsson

Distriktstyrelseledamot SSU Södra Älvsborg

Fullfölj Afrikas avkolonialisering!

2008-07-12T19:13:00.005+01:00

Västsahara är Afrikas sista koloni. I juni månad besökte jag och 7 andra SSU:are detta av omvärlden bortglömda land. Jag såg misären och förtrycket som följer i ockupationens fotspår. Jag träffade barn som aldrig fått se sitt hemland utan levt hela sina liv i flyktingläger. Jag träffade tonårspojkar som blivit torterade av den marockanska militären. Jag träffade män som inte kunnat stå upp på 20 år efter att de hamnat för nära en mina, men ju mörkare natten bli desto klarare lyser stjärnorna. Folket i Västsahara har, trots att situationen inte förbättras, fortsatt att kämpa för den frihet människor i Sverige tar för givet. Gång på gång slås jag av tanken, hur orkar dem fortsätta?

Det glesbefolkade ökenlandet är sedan 1975 ockuperat av Marocko som valt att bygga en 200 mil lång mur rätt igenom landet. På östra sidan om muren, cirka 1/3 av landet, är befriat område och de andra 2/3 av landet håller Marocko i ett järngrepp.

Människorättsorganisationer rapporterar om upprepade övergrepp mot västsahariernas mänskliga rättigheter. Godtyckliga tillfångataganden, ”försvinnanden” och tortyr är vardag på de ockuperade områdena. Så sent som i maj i år kastades studenter ut från fjärde våningen efter att de deltagit i en fredlig demonstration för Västsaharas självständighet. En av dem avled, de andra skadades allvarligt. Brotten kan tyckas häpnadsväckande, men är mer regel än undantag i Västsahara.

Internationella domstolen i Haag har fastlagt att Västsahara har folkrätten på sin sida. Ett 80tal stater i världen lika så, men länderna i Europa vägrar. Sverige har en möjlighet att skriva historia genom att vara det första land i Europa som erkänner Västsahara. Denna möjlighet får inte förspillas!

Ansvaret för förtrycket av Västsahara kan inte endast läggas på Marocko. Omvärldens skuld i frågan är stor. Genom tystnad har situationen accepteras och övergreppen kunnat fortgå. Marocko är en stor handlingspart till flera EU-länder, vilket gör att det ekonomiska intresset allt för ofta fått gå före principer om människovärde och rätt till självbestämmande. Girigheten efter naturresurser som fiske, fosfat och förmodligen även olja har fått väga tyngre än humanistiska ideal. Priset har fått betalas av kvinnorna, barnen och männen som väntat 30 år på en utlovad befrielse.

Ockupationen är ingen naturlag. Inga ockupationer, murar eller människorättsövergrepp varar förevigt. Det varar bara så länge omvärlden är tyst! Den dag vi sätter ner foten, vågar säga ifrån och förvandlar vårt passiva godkännande till kritik, den dagen kan vi åstadkomma en förändring. Frågan är inte vad som behöver göras, frågan är om det politiska modet finns.

SSU kräver att Sverige erkänner Västsahara. På 50 och 60-talet avkolonialiserades de flesta afrikanska länder. Västsahara hann aldrig få känna friheten sötma, det är inte en dag för sent att denna självklara rättighet tillskrivs dem.

Hur folket i Västsahara orkar fortsätta kämpa blev under min resa besvarad. De har helt enkelt inget val. Det har däremot vi. Vi kan välja att fortsätta ge vårt tysta medgivande eller så kan vi sätta oss till motvärn. Jag gav människorna jag träffade i Västsahara ett löfte. Ett löfte om att föra deras kamp vidare. Om att aldrig, aldrig ge upp förrän befrielsen är nåd.

Det löftet tänker jag hålla.

Mikael M Karlsson

Distriktstyrelseledamot SSU Södra Älvsborg

Kampen om ett fritt vastsahara fortsatter!

2008-06-15T10:13:00.006+01:00

Vi har inte haft mojlighet att skriva blogg sedan vi kom till 27 Februari-lagret. Varmen har legat pa och de har inte haft nagon kontakt med natet.

Men nu ar vi har och alla kan nog halla med om att detta ar en plats som inte gar att beskriva med ord. Det allra forsta vi slogs av var hur odmjuka och givmilda vara vastsahariska vanner ar. De har levt och vaxt upp i kampen under manga, manga ar och andahar de kraften och orken att fortsatta sin kamp. Familjerna har tagit emot oss med oppna armar och man kanner sig nastan som hemma.
Detta gor att vi alla ar taggade till tusen och vi ser fram emot varat fortsatta arbete under de tio dagar vi har kvar har i lagret.

Under vara tre forsta dagar fanns varan forbundsordforande, Jytte Guteland, var internationella forbundsombudsman, Magnus Manhammar och Johan Buser, afrikaansvarig pa plats.

Detta innebar att forsta tiden var hektiskt och valdigt intressant. Vi fick se 27 Februari-lagrets Sjukhus, Kulturhus, klassrum, korskola for kvinnor, traffa kvinnor som utbildade sig inom IT.
Vi var aven pa en kongress dar Presidenten talade och Jytte fick mojligheten att visa vastsaharierna att vi star bakom deras kamp om ett fritt vastsahara.
Till sist blev vi bjudna pa middag hos presidenten och det var samma dag som Jytte, Magnus och Johan skulle fara hemat igen. Jytte, Magnus och Natascha, varan deligationsledare holl varsitt tal och overlamnade gavor till presidenten som ett tecken pa att vi star bakom deras kamp tills vastsahara kan bli ett erkannt land.

Vi alla mar bra och arbetet har bara borjat!

Linda Elmerup, vastsaharavolontar

SSU's västsaharadeligation 08

2008-06-03T08:31:00.006+01:00

Och så var det dags igen. Det var varit för tyst för länge på den här bloggen. Men nu tar vi nya friska tag och lovar att uppdatera den kontinuerligt. Även om bloggen varit vilande så kan jag lova er att deligationen som åkte ner förra året har arbetat ihjäl sig för att få upp västsaharafrågan på dagordningen.

På lördag åker en ny deligation till de västsahariska flyktinglägren utanför den algeriska staden Tindouf. På bilden syns från vänster:

Mikael M Karlsson, Borås
Linda Elmerup, Karlstad

Johanna Englander, Simrishamn

Alvina Erman, Lund

Setareh Seydalzadeh, Stockholm

Eduardo Cornejo, Växjö

Natasa Mirosavic, Helsingborg

Oscar Petterson, Piteå

Och med oss i år under resans första dagar har vi även SSU:s ordförande Jytte Guteland, Magnus Manhammar (förra deligationsledaren samt nuvarande internationell ombudsman för SSU) och slutligen Johan Buser som är ansvarig för Afrika i förbundsstyrelsen.

Årets resa kommer att fokusera på att samla information till att skapa opinion i Sverige. Det är fortfarande så att många, alltför många, inte känner till Västsaharakonflikten. Sen kommer vi att ha seminarier om SSU och SSU:s västsahariska motsvarighet Ujasario's roll, hur vi organiserar oss och vilka frågor vi fokuserar på som ungdomsförbund. Nytt för i år är ett kvinnoseminarium som kommer handla om kvinnors situation i politiken och samhället. Följ gärna vår resa här på bloggen!

Västsaharierna fortsätter kämpa i motvind

2008-02-05T16:12:00.000+01:00

Det är nu ett halvår sen vår vistelse i de västsahariska flyktinglägren. När vi lämnade lägret i juli var nya förhandlingar mellan Marocco och Polisario, under FN medlares närvaro, i annalkande. Men som väntat utmynnade inte sammankomsten i något större genombrott, båda parterna kom bara överens om att träffas igen, vilket i och för sig inte skall underskattas eftersom ett möte innan dess inte ägt rum på 7 år.

Konflikten är nu inne på sitt 33:e år. På måndag ska nya samtal om Västsahara inledas i New York. Polisario och de västsahariska folket uttryckte en stark frustration över det status quo läge som infunnit sig sen vapenstilleståndet 1991 när vi besökte dem i somras. Polisario deklarerar nu öppet att de är beredda att gå ut i krig om de kommande FN förhandlingarna inte leder till en lösning. Det skulle vara ett stort misslyckande om konflikten återgick till en väpnad konflikt, för alla inblandande, men framförallt för den västsahariska befolkningen.

En lösning på konflikten är möjlig, men det krävs också en uppslutning från omvärlden, framförallt krävs en ändrad hållning från Maroccos allierade USA och Frankrike, men också hårdare påtryckningar från EU och enskilda stater.

Redan den 1 januari i år blev man föga överraskad när man kunde lästa på "Daily Maghreb blogspot" om "America and the Western Sahara conflict" En tjänsteman på det amerikanska handelsdepartementet blev intervjuad kring nordafrikanska frågor och Västsahara kom på tal. En av frågorna handlade om USA kunde göra något för att lösa Västsaharakonflikten, svaret kunde summeras enligt följande: "Yes the U.S can do something about it,but no, it would not do anything to change the situation right now."
Som vanligt ligger rena ekonomiska motiv bakom, i sann Bush anda, dvs. det gäller att säkra USA:s oljetillgångar, och det kan eventuellt finnas på det Västsahariska territoriet, som Marocco i sin tur ockuperar.

De ekonomiska värdena tar idag alltför stor plats i vår värld, vilket gör att människors mänskliga rättigheter försummas. USA och Frankrike ser enbart den ekonomiska vinningen med att stödja Marocko, utan att fundera över de levnadsförhållanden och kränkningar som den västsahriska befolkningen utsätts för. Det ska bli intressant och följa utvecklingen i samband med ett amerikanskt presidentskifte, kan det bidra till en förändring tro? Vi inom den socialdemokratiska organisationen kommer fortsätta kämpa för ett fritt Västsahara, och ökad respekt för mänskliga rättigheter.

Tillbaka i Sverige, men kampen fortsätter!

2007-07-20T18:02:00.000+01:00

Befria Västsahara!

Nu har vi kommit tillbaka till Sverige igen efter sjutton oförglömliga dagar i Västsahara och Algeriet. Man kan nog säga att vi har haft en otroligt stor tur under hela resan. Allas hälsa har klarat sig oväntat bra, resorna har gått fint och de olika delarna i projektet har funkat toppen. Vi känner oss alla mycket otåliga för att fortsätta arbetet och kampen för ett fritt Västsahara. Dels gäller det nu att fortsätta driva Västsaharafrågan i Sverige och Europa, men också att fortsätta att utveckla SSU:s projekt i Västsahara.

Västsahara har nu för alltid en särskild plats i alla våra åtta hjärtan.

Framöver kommer ni att kunna följa vårt fortsatta arbete för ett fritt Västsahara här på bloggen. Det som händer snarast in i framtiden för oss är att det i början av augusti kommer att komma en delegation med våra vänner från Västsahara och besöka SSU:s kongress i Örebro. Det kommer vi självklart att rapportera om här på bloggen.

Vi ses på barrikaden! :-)

Alger och hemresa

2007-07-19T16:20:00.000+01:00

Gruppfoto pa delegationen i Alger

Idag har vi haft ett mycket intressant mote med World Food Program pa den svenska ambassaden, dar vi delade med oss av vara erfarenheter och tankar fran vistelsen i de vastsahariska flyktinglagren. Vi fick mojligheten att diskutera om hur WFP arbetar for att bista den vastsahariska befolkningen och blev insatta i olika delar av den problematik de star infor.

Var tid i Algeriet borjar nu lida mot sitt slut och arbetet med att bilda opinion i Sverige tar nu sin borjan. Har i Alger fylls vi med gladje varje gang vi ser vastsaharas flagga vaja, just nu pagar namligen en festival som en del av det kulturutbyte som fins mellan Vastsahara och Algeritet.
Kulturfestivalen ar ett viktig medel for den vastsahariska befolkingen att na ut till omvarlden. Algeriets patagliga inblanding i detta visar att det deras stod for vastsahariernas situation ar stor.

Imorgon lamnar vi Algeriet och Alger for Sverige. Kampen har dock bara borjat for var del!

Ett disigt Alger dagen innan hemresan

Sportaktiviteter samt avresa fran flyktinglagren

2007-07-17T18:04:00.000+01:00

Bilder fran sportaktiviteterna:

Idrottsledarna Alexander, Malin och Ahmed

Volleybollturneringen sätts igång

Spelet är jämnt

Det eftertraktade priset: Anna Lindh Volleyball Prize

Glada vinnare

Under siestan är det för varmt för sport

David och Ahmed på väg in för siesta

Fotbollspriset: Olof Palme Football Trophy

En fotbollsmatch sätts igång av domare Ahmed Hassan

Gult mot vitt i finalen

Vem ska avgöra?

Prisutdelning

Laget från Smara vann priset

De sista dagarna har vi spenderat med att genomfora de mer praktiska delarna av projektet. Igar gick startskottet for fotbolls och volleybollturneringarna i flyktinglagret Smara. De var valbesokta, uppmarksammade och mycket uppskattade. Priserna som delades var en hyllning till Anna Lindhs och Olof Palmes engagemang for Vastsahara. Var forhoppning ar att detta bara ar borjan pa ett fortsatt lyckat ungdomssamarbete.

Det ar med stor tyngd i hjartat som vi nu tar farval av alla de harliga manniskor som vi mott under var vistelse i Vastsahara. Det har varit en oforglomlig tid och ett sant privilegium att fa ta del vastsahariernas vardag och fatt uppleva deras fantastiska kultur. All den kunskap, inspiration och gladje som vi berikats med, hoppas vi kunna dela med oss av under den viktigaste delen av detta projekt, namnligen uppfoljningsarbetet. Vi ser fram emot det fortsatta arbetet med att uppmarksamma vastsahriernas situation och varan gemensamma kamp for ett fritt Vastsahara.

Oro for framtiden

2007-07-15T17:52:00.000+01:00

Under dagarna som gatt har vi bland annat haft ytterliggare en workshop, denna gang tillsammans med kvinnocentret i Smara. Vi markte en tydlig skillnad mellan workshops som enbart bestar av kvinnor, till skillnad fran nar det ar bade kvinnor och man. Diskussionerna blev djupa och mer ingaende om kvinnornas med och motgangar. Det ar hoppet om en sjalvstandigt Vastsahara som far dem att kampa vidare, men vi forstod ocksa pa kvinnorna att det fanns en underliggande oro for att vagen till sjalvstandighet kan bli en kamp om liv eller dod.

Ett mote som blev valdigt kanslosamt for flera av oss var nar vi besokte boendet for krigs och minskadade. De flesta av de boende var man, och manga hade bott pa dar i over tio ar. Deras berattelser skildrade allt fran tortyr tillsammans med langre fangenskap i Marockanska fangelser och minskador fran det ockuperade omradet. Det ar sorgligt att konstatera att Marocko an idag begar overgrepp mot den Vastsahariska befolkningen som bor i de ockuperade omradena, och att omvarlden ger sitt passiva stod.

En av vara framsta uppgifter nar vi kommer hem till Sverige ar att arbeta for att det internationella samfundet ska stodja Vastsahriernas kamp for sjalvstandighet. Vi tror att okade patryckningar fran omvarlden kommer oka chanserna for en fredlig losning pa denna 30-ariga konflikt.

Pa besok i flyktinglagret i Aaiun. Har finns

en av valdigt fa vattenresevoarer

Overallt finner man containrar som kommit fran olika hjalporganisationer

Workshop med vastsahriska ungdomar

Vilket land, vilken kamp!

2007-07-12T16:09:00.000+01:00

De vastsahriska kvinnorna har en stark stallning i flyktinglagren

Roda korset finns pa plats for att hjalpa till

For varje dag som gar far vi en djupare inblick i vastsahariernas liv och deras kamp for sjalvstandighet. Varje dag i lagren ar full med nya upplevelser for oss. En av de sakerna som redan nu har overraskat oss mest ar den starka stallning som kvinnorna har. Manga av kvinnorna aker till olika delar av varlden for att utbilda sig, till exempel till Kuba, Spanien, Libyen och runt om i Algeriet. De flesta som utbildar sig flyttar sedan tillbaka till flyktinglagren for att lara ut och anvanda sig av sina kunskaper.

Vi slutar aldrig att imponeras av den sprakliga bredden. Har talas franska, spanska, arabiska, engelska och lite tyska. Kvinnorna deltar i princip i alla samhallsomraden, och levnadsvillkoren ar generellt sett jamlika, men de stereotypiska varderingarna om vad som anses traditionellt manligt och kvinnigt ar fortfarande en del av kulturen, i manga avseenden likt Sverige. Det kvittar vilka manniskor vi an moter sa gar det aldrig att ta miste pa deras brinnande engagemang for ett sjalvstandigt Vastsahara.

Det blir manga och langa bilfarder i oknen

Vi har i dagarna bl.a. besokt militarmuseet, organisationen for vastsaharier som forsvunnit under ockupationen, talat med ungdomsministern och ungdomar pa ett nybyggt ungdomscenter. Den marockanska regimen visar ingen nad mot mot de vastsaharier som bor i den ockuperade delen av Vastsahara. Demonstranter torteras och rovas bort, marockanska poliser valdtar kvinnor och barn i deras egna hem, allt for att fa vastsaharierna att ge upp sin kamp, vilket marockanerna aldrig kommer att lyckas med. Ordforanden for organisationen for de forsvunna uttryckte det sa har:

"Vi har inte plagats har i 30 ar for att ge vara barn nagot samre an demokrati"

Igar traffade vi Vastsaharas president Mohammed Abbelaziz och en av chefsforhandlarna for Polisario. I likhet med den ovriga vastsahariska befolkningen fick vi aven har ett varmt valkomnande och ett bra samtal om det aktuella laget och vart framtida samarbete.

Igar och idag vi fick aven mojligheten att besoka den nationella tidningsredaktionen, radion samt TV-kanalen. TV-huset har sen mars 2007 flyttat in helt nybyggda lokaler och har nu tillgang okej utrustning och flera lokaler. De senaste tva aren har de provsant nyheter via internet, men hoppas inom de narmaste veckorna sanda via satellit, for att na ut till hela varlden. Pa radiostationen fick Magnus mojlighet att tala a delegationens vagnar via radion till det vastsahariska folket.

Avslutningsvis nagra ord om det vastsahariska folket. I ett avseende lever de i ett samhalle som andra stater bara skulle kunna dromma om. Solidariteten mellan manniskorna har ar av ett sallan skadat slag. Har lyser kriminaliteten med sin franvaro, vilket aterspeglar sig i det 100-tal poliser som finns pa en befolkning pa upp till 160.000 manniskor. Alla ar valkomna till varandra, har star dorren alltid oppen.

Efter en lang dag med workshops tillsammans med vastsahariska ungdomar avrundades dagen med en fotbollsmatch
mellan Polisario och SSU

Vastsahriska barn i flyktinglagret Aaiun

Pa besok hos Vastsaharas president Mohamed Abdelaziz

Att tillgangen pa vatten ar livsavgorande i oknen ar alla

smartsamt medvetna om. Stora som sma.

Marocko har spridit ut miljontals minor i oknen.
Dessa delar idag Vastsahara i tva delar.

2007-07-08T22:34:00.000+01:00

Nu ar vi framme i de vastsahariska flyktinglagrerna

Natten till den 7 juli landade vi pa flygplatsen i Tindouf efter en mycket turbulent flygresa. Det forsta som slog emot oss var den sahariska hettan. Resan ut till flyktinglagret gick bra och vi befinner oss nu i lagret som heter den 27 februari. Vi bor hos tva olika familjer och vi har blivit mycket val omhandertagna.

Om dagarna nar temperaturen upp till 45 grader och det kan liknas vid att sitta i en het bastu. Pa formiddagarna och kvallarna ar vi ute pa uppdrag medan vi tillbringar de varmaste timmarna inomhus. An sa lange ar alla friska och vi hoppas att det haller sig sa hela resan ut. Vi ar som en del av familjerna. Trots att varmen ibland kanns olidlig sa gor var fantastiska sammanhallning det mycket lattare.

De tva senaste dagarna i lagret har vi fatt en forsta rundvisning i vart lager dar vi bland annat har fatt se hur sjukhuset ar uppbyggt och under vilka knappa forhallanden de tvingas arbeta. Vi har aven fatt besoka kvinnokooperativet, dar kvinnorna tillverkar olika sorters hantverk sasom smycken och mattor.

Idag har vi hallt var forsta workshop med Polisarios ungdomsforbund Ujsario, dar temat for dagen var ledarskap. Det gick jattebra och vi ar sakra pa att resten av vara gemensamma aktiviter kommer att bli minst lika bra. De kommande dagarna har vi manga aktiviter inplanerade, fortsattning foljer.....

Framme i lagren. Matrasoner och talt.

Nagra av deltagarna pa en workshop.

Ujsarios berattar om sitt ledarskapsarbete under en workshop

Tva dagar i Alger

2007-07-06T16:08:00.000+01:00

Mohamed, Malin och Natasha redo for att ge sig ut pa Algers gator

Det ar varmt pa gatorna i Alger

I onsdags natt efter mellanlandning i Frankfurt kom vi antligen fram till Alger. Efter en taxifard i skrotbilar kom vi till vart hotell som var riktigt fint och frascht. Pa morgonen tog vi en tur pa stan dar vi snabbt upptackte att vi var sa gott som de enda turisterna i hela stan. Har gar det tjugo man pa en kvinna. Hela dagen var det firande av nationaldagen och bilar som tutade. Det var ocksa fullt av poliser pa gatorna eftersom man fortfarande har undantagstillstand.

Pa eftermiddagen lyckades vi anda turligt nog hitta en del sportgrejer som vi kopte med oss till turneringarna i flyktinglagren. Senare blev vi inbjudna till den svenska ambassadorens residens dar hon bjod pa middag. Det blev ett spannande och personligt mote med troligtvis Sveriges gastvanligaste ambassador. Pa kvallen var det de sista planeringarna infor resan pa hotellet som gallde. Har ar det tomt pa gatorna efter atta. Allt som allt en spannande och larorik dag.

Idag har vi forberet oss for resan inatt da vi ska aka ner till lagrena nara tindouf, en resa pa over tre timmar. Dessutom har vi letat efter klader till Ahmed som har forlorat sin vaska da den inte kom fram nar vi landade. Tyvarr hittar vi inga affarer som har oppet eftersom det ar helgdag och stangt.

Vi rapporterar snart igen!

Det algeriska parlamentet ligger mitt i stadskarnan

Magnus handlar sporttrojor till turneringarna i flyktinglagren

Malin och Mohamed i intressanta diskussioner om Vastsahara
med den svenska ambassadoren Helena Nilsson Lannegren

Första anhalten blir Alger

2007-07-04T09:29:00.000+01:00

Idag reser vi. Först bär det av till Algeriets huvudstad Alger i två dagar, sedan fortsätter vi mot de västsahariska flyktinglägren i Tindoufregionen på gränsen mellan Algeriet och Västsahara. Där beräknar vi vara framme på natten mellan fredag och lördag. Det blir en hel del resande innan vi är framme. Nästa inlägg vi skriver blir från utlandet. Följa gärna med oss i vårt arbete här på bloggen!

Västsahriskt flyktingläger i Tindoufregionen

Avresa till Västsahara på onsdag!

2007-07-02T15:16:00.000+01:00

På onsdag är det dags för avresa för SSU:s västsaharavolontärer. Här är en bild på volontärerna under en av planeringsdagarna i Stockholm.

Deltagarna är från höger och bakåt:

Natasa Mirosavic, Helsingborg
Sandra Sotero, Stockholm
Ahmed Hassan, Linköping
Mohamed Hama Ali, Kungälv
Malin Appelgren, Trelleborg
David Berggren, Uppsala
Alexander Benfatto, Huddinge

På bilden saknas projektledare, Magnus Manhammar från Karlskrona, som håller i kameran.

Från och med onsdag kommer du att kunna följa SSU-delegationens arbete och upplevelser direkt här på bloggen.

VILKEN MUR? VILKEN OCKUPATION?

2007-07-02T11:19:00.000+01:00

Det är de vanligaste frågorna vi får när vi berättar att vi kämpar mot en över 30 år gammal ockupation och mot världens längsta mur som delar ett land i två delar.

Är det Palestina, brukar folk fråga.

Nej, det är det inte.

Det är Västsahara!

I över 30 år har den marockanska armén ockuperat två tredjedelar av Västsahara. Trots inbördeskrig, FN-ingripande och protester från omvärlden har inte Marocko dragit sig tillbaka från Västsahara. Istället har man bara fortsatt att misshandla civilbefolkningen och utnyttja landets naturresurser. Marocko har till och med delat Västsahara på mitten genom att bygga världens längsta mur med taggtråd, cement och ett par miljoner minor.

Nu får det vara nog! Det västsahariska folket måste få sin frihet! Det är därför vi från SSU nu har bildat ett Västsaharanätverk. Efter många år av samarbete med befrielserörelsen Polisario kommer vi nu att intensifiera vårt samarbete med bland annat ett biståndprojekt som vi sätter igång med den 4 juli.

Mellan den 4 juli till den 20 juli kommer vi att skicka ner en volontärgrupp som ska arbeta tillsammans med Polisario nere i de västsahariska flyktinglägren. Gruppen består av åtta personer som alla har en bakgrund i SSU eller i arbetarrörelsen. Syftet med projektet är bland annat att annordna workshops i demokrati och ledarskap, men också att hålla i fotbolls- och volleybollturneringar för lägrens unga.

Vill du följa volontärgruppens arbete i Västsahara och södra Algeriet är det bara att hålla ögonen på den här bloggen.

Välkommen i kampen!